Ojojoj, 2 veckors uppehåll i bloggandet :/

Hej.. Om någon mot all förmodan funderar på om jag gått upp i rök eller något kan jag säga att så är icke fallet...
Jag har enbart haft en "bloggkris" där jag verkligen inte haft det minsta sug att sätta mig o skriva ngt..

Ingen idé att jag försöker sammanfatta de gågna två veckorna, för det är i princip omöjligt med tanke på att det händer saker hela tiden i mitt liv..kanske inte speciellt intressanta saker, men saker :)

Min gullunge har varit mkt sjuk sedan han började dagis efter sommaren, min stackats prins! Jag har också åkt på en släng, och känner mig fortfarande långt ifrån helt kry :/

Oliver utvecklas i raketfart, och talet kommer allt mer för varje dag...men i takt med denna härliga utvecklning kommer också en stor dos trots kan jag lova, jisses vilka duster vi har här hemma mellan varven...
Puh, jag tror nog att jag typ tvivlar på mig själv som mamma typ 100 gånger om dagen just nu, för hur fasen ska man vet om man gör rätt liksom när det uppstår "konflikter! ???
Puh, jag vill verkligen vara bästa morsan ever liksom, men hur fasen blir man det ;)
Jaja, jag gör så gott jag kan iallafall, och vad ska man säga, han har bevisligen fått mitt humör min lillfis, så jag får väls sota för mina egna synder helt enkelt :)

Idag är för övrigt ingen bra dag alls, vaknade med fruktansvärd huvudvärk kl.5 då Oliver minsan inte skulle sova mer...Så just nu känner jag mig helt galet konstig faktiskt...helskum helt enkelt.!
Andreas jobbar han gick upp tidigare idag så han kan komma hem tidigare ikväll, han har jobbat em hela veckan vilket innebär att jag inte sett honom många timmar, är typ ensamstående dom veckorna Andreas jobbar em, och det går fint men nu känner jag att orken är slut...

Men nästa vecka, då jäklar är det party som gäller, längtar såååå :) Jag ska ha födelsedagsmiddag och då jäklar ska det festas loss, känner verkligen att jag behöver det!!!
(för alla mammor som tycker det är olämpligt att som mamma göra detta har jag bara en sak att säga: Jag är mamma och jäklar vad jag kämpar för att verkligen vara en bra sådan, så varför skulle jag inte få unna mig en "egen kväll" någon gång ibland? Min son behöver inte MIG 24 timmar om dygnet, men alltid någon, och oja, det har han kan jag lova!

Nu ska jag vila lite tror jag under tiden Oliver sover...


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback