Denna kväll vill jag citera Tilde Fröling!

God kväll..!

Sitter här med en värkande hals som gör vansinnigt ont, plus en ond megafinne som palcerat sig mitt på hakan :/ grrrr....varför får man finnar? Trodde liksom att det var något som bara inte kunde existera efter den dagen man blivit mamma, jag menar morsa och superfinne, hur låter det? Får väl helt enkelt skylla på alla hormoner som det blir kraftig överproduktion i samband med den härliga "pissveckan" som troget infinner sig en gång i månaden...
Ja, det var nog banne mig en utav de skönaste grejjerna med att vara gravid, att slippa den skiten..!!

Andreas är iväg på "grabbkväll" vilket innebär ett fanatiskt tryckande på en kontroll samtidigt som man stirrar helt apatiskt på en tv - skärm..under tiden man gör detta ska man helst låta så mkt och högt som möjligt, dock med ett väldigt begränsat ordförråd - "faaan, aaaaa, nu, jävlar, Hahaha, Du suger, jag äger"..ja typ det ordförrådet.!
Det jag pratar om är Tv - spel, ett fenomen jag aldrig förstått mig på och heller aldrig kommer att göra...!
Men om Andreas tycker det är kul är det givet att han ska få lite egentid, som han kan lägga på att "freaka" som han säger :)

Jag ska ha filmkväll med mig själv här hemma, fick låna en Thriller som Andreas föräldrar lånat och som ska tillbaka i morgon, så jag tänkte att det är ju onödigt att inte titta på gratis hyrfilm när man kan :)

Hoppas verkligen att min dumma förkylning och finne vill försvinna tills på onsdag när det bär iväg till Falsterbo, jobbigt att behöva dra med det som extra bagage tycker jag..!!
Gud, jag känner redan att jag kommer sakna min "söt-nöt" så in i bomben, men satidigt ska det bli skönt med lite egentid med min kära mor..! Nu när man är mamma själv är det lyx att ibland få bli bortskämd av sin egen mamma :)

Känner att det här blev värsta romaninlägget med tanke på att jag gärna vill citera Tilde Frölings inlägg på sin blogg, tycker det är så härligt att se att alla mammor (även kändismorsorna) handskas med samma bekymmer och tankar....

" Till att börja dagen med så vill jag tacka dig för dina fina ord. Jag blev både tagen o rörd. Inte bara för dina fina komplimanger utan för att vi hela tiden skall vara så duktiga. Vi gör ju så gott vi kan o vi är inte mer än människor. Visst tusan har jag dåliga dagar då ögonen svider, jag absolut inte har lust att varken göra välling eller krypa runt på en filt. Helt slut står man givakt med konduktörsmössan under armen o undrar när avlastningen kommer? Man vill bara skrika rakt ut.

Men inte gör dessa tankar mig till en dålig mamma, nej snarare tvärtom. Vi morsor gör fan så gott vi kan o vi är utan tvekan dom absolut bästa mödrar till våra barn. Våra mammahjärtan o känslor är det som styr då vi långt ifrån får en instruktionsbok till våra barn. Jag säger det igen vi gör verkligen vårt bästa å låt det va om det någon gång brister det gör oss mänskliga. 

Så svaret på din fråga hjärtat är- JA,j ag har dåliga dagar! MEN till största delen är det lika fantastiskt som jag skriver i min blogg. Min kärlek till Mingus är något jag knappt förklara, en kärlek jag inte trodde fanns. Mingus får mig att vilja bli en bättre människa.  Det är det som är så himla fint med barn, dom tar fram det bästa (oftast) hos oss, knyter oss samman, tillför så mycket i våra liv o dom begär ingenting tillbaka.. 


En sak vi mammor måste tillåta oss själva är egentid med stora bokstäver. Vi behöver det för att orka. Snacka skit med tjejpolarna, få en massage, gå ut o käka med mannen, ta en fika i din ensamhet eller som jag gjorde för någon dag den-satte mig på en parkbänk. Stunden på parkbänken var magisk. En annan sak är- våga be om hjälp, det är faktiskt helt ok. Jag håller på att lära mig det.

Nu lovar vi varandra att du ska göra någonting för dig själv o aldrig mer tänker att du är en dålig mamma (vilket jag vet är långt ifrån sanningen) o jag lovar dig att skriva om mina dåliga dagar.

Tummen?

Jag säger bara - bra sagt Tilde och god kväll allesammans...!!

Nej, vänta...måste ju bara lägga in ett kort på en liten människa som trots sin storlek och ringa ålder lyckats få mig att hysa en så stark och sann kärlek som för mig är omöjlig att beskriva i ord..!


Gullungen skulle tvunget visa att han var stor nog att sitta o äta sin pytt i panna på en vanlig stol :)


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback